Idag är det precis 1 år sedan husse o matte blev min husse o matte!

Minns dom första 8 veckorna hemma hos Madde i Kil.

Jag hade sju stycken busiga syskon och en underbar mamma som tog hand om mig. Vi sov ganska mycket, busade o käkade mat. Låter väl som ett skönt liv?

Men som sagt för precis ett år sedan kom min blivande husse o matte.

Minns att jag låg o sov under trädgårdsmöblerna... de försökte locka på mig, men jag var så trött så trött, o de undrade säkert vilken slöfock vi valt!! Brorsan försökte få liv i mig genom lite bus, men inte ens det nappade jag på... tvåbentingarna gick in o fikade o skrev papper.

När de kom ut igen så var det slut på lugnet... de bar iväg med mig till framsidan.

Sen packade vi in oss i bilen för första gången, då fick man sitta i mattes knä, lite skillnad mot nu när jag får sitta längst bak.

Minns att jag saknade alla mina syskon o min mamma, jag har inte sett dom sen dess, jag pep lite i bilen och försökte äta upp växelspaken.

Men hem kom vi, och nu började livet på riktigt!!!

Själv med tvåbentingarna... de följde efter mig var jag en gick.. inte kissa där inte bita där... inte göra si o inte göra så...

Men vi lärde känna varandra ganska snabbt, och på ett sätt har jag varit en väldigt "lättsam" valp.

Jag har inte bitit sönder någonting hemma, däremot så var jag en liten tuffing från början... o de påstår de att jag är fortfarande!!:)

Nu har det som sagt gått ett år, och vi kommer överens för det mesta, även om jag kan bli riktigt sur om de blir arga på mig....

Jag går hyfsat fint i koppel, visst kan jag dra lite om jag ser någon väldigt intressant längre fram.

Jag älskar andra hundar och har aldrig visat något aggresivt beténde mot dem. Hundmöten går bra om vi möts med gatan imellan, blir det närmare så försöker jag ibland få hälsa.

Jag får ofta gå lös på promenadera när området tillåter, kan även gå lös om vi möter folk el ser andra hundar på lite avstånd, men hundarna behöver nog vara på 10 meters avstånd.

Jag har aldrig visat rädsla el aggresivitet mot folk, utan svansen går oftast som en elvisp om jag ser en tvåbening visa intresse för mig.

Jag sköter mig fint när jag är själv hemma, jag skäller väldigt sällan, hör jag någon utanför dörren brukar jag "moffa" lite istället.

Jag har lärt mig saker som matte tycker är minimikrav på hund ; Sitt, ligg, stå, stanna, stanna kvar, kom, "härråt" , gå fint.

Jag har inga problem med pälsvård, örontvätt (även fast jag helst slipper) Kloklippning (trots att matte klippte så det gjorde ont en gång) att tvåbentingarna söker igenom min kropp på fästingar, och ligger blixt stilla om de hittar någon.

Vi har hunnit med några utställningar, den mest lyckade var förstås när jag vann hanarnas valpklass på Rasspecialen i Karlskoga i Februari, sedan har det väl inte gått riktigt lika bra.... men jag är ju fortfarande ung och hinner utvecklas.

Något som jag verkligen gillar är Sennenträffarna, där får man springa o busa hejvilt!! Tyvärr har vi inte kunnat varit med på så många eftersom husse o matte jobbat vissa gånger, men vi hoppas datumen passar oss bättre till hösten!

Husse o mattes liv har ju oxå förändrats en del sen jag kom....

O många var nog lite tveksamma om de verkligen tyckte det var en toppen idé att dom skulle skaffa hund.... Tänk vilket ansvar, hur ska det gå när ni jobbar?,förstå hur jobbigt det kommer bli, långa promenader i regn el snöblask, jobbigt innan de blir rumsrena.. osv... o när de dessutom sa att de skulle ha en berner sennen höll folk på att svimma... ska ni inte köpa en liten mindre hund? hur ska du(matten) som är så liten orka hålla i en sån där stor hund... o när de sa att de skulle ha en hane höll flera på att hamna i koma.... Varför en hane? De är mycket jobbigare! Man skall inte ha hane som första hund... osv..

Men husse o matte visste precis vad dom ville och så blev det...

Men jag har lyckats charma alla i deras omgivningen.. tom mattes mamma som var hundrädd innan tar ut mig ensam på promenader!!

Visst tycker det att det är ett enormt ansvar att ha mig, de kan inte bara tänka på sig själva längre... men de har redan glömt hur det var att inte äga en hund... O de har ALDRIG ångrat att de hämtade mig precis för ett år sedan... (ok, matte tjurade första natten för hon inte kunde sova, för hon var orolig att jag skulle kissa el sluta andas) O de skulle inte kunna tänka sig ett liv utan mig, jag är en av dem nu, vi hör ihop!

Även om jag hade de väldigt bra de första 8 veckorna i mitt liv, så skulle jag inte vilja vara utan min husse o matte, skulle inte ens byta ut dom mot världens snyggaste och väldoftande tik!!! O då kan ni tänka er hur mycket de betyder för mig!

Vi hoppas att vi får många fina år tillsammans!!

Även om jag inte kommer bli någon utställningschampion så är jag iaf alltid den vackraste hunden i husse o mattes ögon!