Igårkväll blev det en himlans fart på husse o matte.

Började med att husse "kände något" på min ljumske, matte flög upp ur soffan (händer aldrig annars). De pillade på mig o letade efter "den". Stor fästing misstänktes för brottet. Men till deras stora förvåning var det en stor "böld".

Usch, fy, va äckligt löd kommentarerna.

Eftersom matte älskar att pilla, så pillade hon lite, o klippte bort pälsen runt om, sedan tvättades det o fejades. Jag kikade upp emellanåt, o det såg riktigt rent o fint ut.

Matte ville avskriva fästingen från brottsmisstankarna, men husse envisades att de ändå skulle vara skäligen misstänkta för brottet.

 Matte började jaga mig med den där vita saken man sätter i rumpan, den visade 39 grader så det var ok.

Till slut bäddade vi ner oss i sängen (ok, jag låg på golvet), husse o matte ställde klockorna. Rätt som de va kom matte på att hon började 8.00, istället för 9.30 som hon trodde.... - Vad ska vi göra med honom då?

Ja vad skulle de göra med mig???? Hmm.. fick inget riktigt bra svar på det... förens.....

Deras klockor ringde TIDIGT på morgonen, det kändes ok att husse gick upp, han brukar ju oftast gå upp innan matte o mig. Men när matte efter en kvart oxå masade sig upp ur sängen var jag tvungen att följa med o se vad som var på gång!!

Visade sig att jag skulle följa med matte till jobbet idag... lät ganska ok... men jag hade tydligen glömt hur tråkigt det är att vara på hennes jobb.... blääää... fick ligga inne på kontoret hela dagen, jag var så sur på matte så när hon kom för att titta till mig vände jag bort huvudet...

Som ni säkert kunnat gissa så var ju det här med "bölden" inte ett avslutat kapitel... som förväntat ringde matte till veterinären....

O vet ni vad???

Veterinären tyckte att vi absolut skulle fortsätta hålla fästingen skäligen misstänkt för brottet.

Lite paff blev nog matte, eftersom det verkade som att hussen hade rätt, han kan min husse!!

Matte hade nog fått för sig att det var en cancerknöl el liknande.

Hur som helst så var det alltså ingen fara med "bölden".

Det enda roliga som hände på mattes jobb var när vi gick långpromenad i skogen på mattes lunch. Matte tyckte det var en vacker skog, medans jag var mest konsentrerad på dofterna. Rätt som det var hoppade det förbi en hare någon meter framför mig, haren sprang allt vad den hade, jag tänkte att den ville springa ikapp med mig så jag drog oxå på allt vad jag hade, men tråkmatte skrek att jag skulle stanna.

O väluppfostrad som man är.... så stannade jag o väntade på att matte skulle komma ikapp mig.

Jag tycker faktiskt lite synd om min matte.... hon måste ha världens tråkigaste arbetsplats.